Vätskekopplad värmeåtervinning är ett beprövat sätt att återvinna värme ur frånluften och är vanliga i sjukhus och kontor. Systemet har flera fördelar, framförallt att det är inte är någon risk för luftläckage då till- och frånluftskanalerna är skilda från varandra. Nackdelen är att systemet har förhållandevis låg temperaturverkningsgrad. Traditionellt har temperaturverkningsgrader kring 50 procent ansetts ekonomiskt optimala för vätskekopplad värmeåtervinning och en stor del av befintliga system ligger i detta intervall.

– Vätskekopplad värmeåtervinning är traditionellt dimensionerad för konstanta luftflöden, men skärpta energikrav i BBR innebär att man i högre utsträckning vill styra ventilationen efter behov. Det blir komplext i vätskekopplad värmeåtervinning. Det är inte heller något som driftansvariga är vana vid. Risken blir då att temperaturverkningsgraden sjunker, säger Jan-Olof Dalenbäck, professor vid Chalmers och den som leder projektet ”Vätskekopplad värmeåtervinning”.

I projektet ska man klargöra hur befintliga system fungerar och visa på potentialen i att åtgärda fel. Det i sin tur kommer att leda till viktiga och väl underbyggda rutiner för driftoptimering, vilket blir till stor nytta för fastighetsägare med vätskekopplade återvinningssystem.

Till projektet Vätskekopplad värmeåtervinning

Uppdaterad den